2007-06-19

Livets små glädjeämnen

Idag blev jag helt speedad på jobbet.
I 2 månader har jag gjort EXAKT samma sak på tiotusentals bilar.
Det är inte särskilt stressigt.
Rätt länge har det känts rätt skönt, ryggen håller, jag lyssnar på böcker och sjunger, jag smsar m vänster hand, jobbar m höger eller pratar i telefon i timmar utan att fela det minsta. Det är mycket möjligt att jag kan göra allt baklänges.
För en vecka sen tog det dock stopp.
Det fanns alldeles för mycket utrymme att tänka på mellan bilarna.
Hjärncellerna började äta upp varandra av ren tristess - jag lovar, jag kan känna det fysiskt!

Och idag så fick jag helt plötsligt gå bredvid igen och lära mig NYA GREJER! Imorgon ska jag kanske stå fast på en annan station. Det är nästan så att jag ser fram emot det.

Mitt lustcentra måste vara så understimulerat.