Bli min musa

Jag letar efter ny musik, till mig och mitt dragspel. Helst sånt som låter särskilt bra på just dragspel och inte bara blir bröt av alltsammans. Har Du någon låt att dela med dig - egenskriven eller någon annans? Gärna med noter, ljudfil eller ackord. Eller om du vill sjunga den för mig så tar jag ut den, jag har blivit rätt händig på sånt med åren.

Mollackord och tretakt gör mig svag i knäna och jag har en dragning åt det bitterljuva och det storslaget pampiga. För att Du ska få en idé om vad jag tycker om så spelar jag just nu, bland annat:

Folkmusik: Gunnfjauns kapell (Volund och några till som jag lyckats ta ut), nånting om en björk och natt i moskva av Jan Johansson
Visor: Typ allt av Maud Lindström (- om och om igen i mitt hjärta!), ett par visor av Allan Edvall (fast bara halvimponerad av texterna - finns det någon som har skrivit om dem?), tidig Lars Winnerbäck (innan han blev tråkig gubbrockare med skäggstubb)
Balkan: Ett par låtar från filmen "Zigenarnas tid" av Goran Bregovic (antar jag).
Övrigt: Kalinka, Boeves psalm, en mollvals som heter Emma (jag vet inte mer om den än att det på noterna står ungefär "som det hörs på namnet, så är den från Finland"), Sunrise, Sunset från Fiddler on the Roof.

Jag hade en tes om att allt går att spela på dragsspel, som jag nu lyckats motbevisa. Eller - går går det, men inte fan låter det snyggt. T ex: pop, ace of base, 3-stämmiga kör-arr, mycket jazz.

Särskilt lockande för är om någon har ackord till soundtracket till Amelie från Montmartre. Och kanske en finsk tango...
Eller om någon har en gammal gitarr att låna ut, eller ett elpiano. Eller sälja, om några månader när jag kanske har pengar.

Dina förslag är SÅ välkomna och tack och allt redan nu!

Jag tror jag är kär

... i en underbar fjollhund. Tillsammans är vi ute och går, slåss om leksaker och lyssnar på tysk julmusik. Tänk om alla relationer vore så okomplicerade. Hur kan man inte älska någon som hoppar 1 meter upp i luften när hon ser en, eller slickar en i handen och lägger sig i ens knä när man är ledsen?

She's my bitch in the heart, so to speak.

(Fast det är lite äckligt när hon tuggar på mina öronproppar)

... för att julen är som bäst när det inte är julafton.

Jaaag drömmer om en juuul, hemma

...där julgranspalmen står på booord

Over and out

...ouiouiouiiiiiii....

...Jaqeeeeeeeeee...!!!

Jag hade ingen aning men - Jag kom, jag såg, jag dansade tills jag var en blöt men glad fläck.
Kan inte hon spela varje gång jag går ut?

... och jag har just lärt mig scanna.

De kan dansa också...

Den homosexuella genen

Ibland är verkligheten bara för påträngande sann och personlig. Denna delkurs ska jag kunna tentera av mina kunskaper om den homosexuella genen. Nej, gott folk vi är varken tillbakaflyttade till 1800-talet eller till det allra mest fundamentalistkristna USA. Det är Real Life University-2007. Lite kort handlar det om att det finns två studier som säger sig ha hittat en plats där en homosexuell gen kan sitta och att manlig homosexualitet går i arv. Det finns lika många studier som talar emot. Det finns även en rad argument som går ut på att sexulitet ofta är flytande (14 år hetero -> 20 år flata -> 26 år queer etc.), att självidentifikation och kärleksmässig och sexuell praktik inte alltid går hand i hand, att det inte är uppskattat när man skriver homosexualitet på samma OH som andra "felaktiga" gener (färgblindhet, blödarsjuka, autism) och framförallt - att det är skadat att hela tiden försöka leta efter orsaker till homosexualitet när man inte bryr sig om att leta efter orsaken till heterosexualitet, den behöver liksom aldrig förklaras. Allt detta nämndes i en diskussion med min lärare. Jag försökte pedagogsikt förklara, argumentera, få honom att förstå att det inte känns ok att bli utpekad som avvikare och "fel". Det finns ett uttryck som heter att hälla vatten på en gås, va? Han tog inte till sig något utan tyckte att han varit tydlig nog när han sagt att det inte var en sjukdom och resten var bara sånt jag tolkade in och jag borde kanske läsa de där artiklarna innan jag uttalade mig.

Så för honom är det alltså ok att undervisa i sådant och på ett sådant sätt som gör att studenter i hans klass känner sig kränkta eftersom han är en objektiv vetenskapsman, flera pinnhål upp på statusstegen, och inte behöver bry sig. Så fint. Att det känns ok för honom. Det måste vara skönt. För mig är det fan inte ok. Och jag önskar verkligen att jag kunde se på saken, så gott som bara, på ett generellt plan och bli förbannad. Aggressivitet kan vara otroligt konstruktivt. Men, det går inte, det här gör mig mest ledsen och matt på ett känslomässigt och personligt plan. Jävla skit.

Ett mordiskt marsvin, som ritades under resterande lektion, fick ge utlopp för min frustration. Efter det kändes det lite bättre.
Nu ska jag skänka tanken att vissa människor borde skaffa sig ett liv, och ge fan i mitt en stund och sedan ta tag i mitt eget.