Mitt hemtentaskrivande känns lite som ett slagfält och jag är långt ifrån säker på att jag går därifrån som segrare. Men med perspektivet att det som inte dödar en gör en starkare, och att smärta bara är vekhet som lämnar själen så har jag allt att vinna. Jag kallar det pseudopositivt tänkande.
Jag har även kommit fram till att masochism kan fungera som en överlevningsstrategi: Hellre plågas och njuta av det än att plågas och bara lida av det.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar