Dagen då facebook tog över mitt liv

En dag vaknade jag.

Sedan loggade jag in på facebook.
14 timmar senare finner jag mig upplöst i ettor och nollor, hjälplöst stirrandes ut på min lägenhet inifrån min dataskärm. Vad hände egentligen därimellan?

När jag anstränger mig får kan jag sammanfoga glimtar av skeenden, varav vissa ändå måste ha utförts analogt. Däribland:

• jag t-spritar marsvinsburen och upplever en inre, svårförklarad, tillfredsställelse.

• jag får en integritetskris då en Friskis&Svettisinstruktör vickar våldsamt på höfterna, lätt i otakt, och ler hysteriskt mot mig samtidigt som hon tjoar i falsett.

• jag bakar en kaka till bättre behövande av allt jag hittar hemma.

• jag förklarar för min far att jag är mycket glad över att han byggt en extern hårddisk åt mig, men att den ibland oroar mig när den kryper upp i sängen och är varm och vibrerande och jag misstar den för ett djur.

• jag dunkar huvudet i statistikboken.

• jag argumenterar med ett marsvin om vad som är okej sex (att tugga på tidningspapper och titta uttryckslöst framför sig betyder inte ja till sex så, dumma marsvin, sluta försöka pippa din kompis - han är inte sugen!) utan framgång.

Men detta är bara ovidkommande detaljer i mitt nya facebookliv. En god vän till mig sa en gång att facebook för alltid förstört människans syn på sunda förhållanden då en god relation numera bestäms av hur många får man kastat på varandra (någorlunda fritt citerat). Jag förstår inte vad han menar. För mig är det helt klart att goda relationer baseras på hur många procent man matchar i ondsketestet, attraktionstestet samt om ens filmsmaker är kompatibla. Det är som en naturlig utveckling av de hinduiska giftermålshoroskopen. Hemskt praktiskt, inga föräldrar inblandade.

Den första facebookdagen i mitt nya liv har bestått av tydliga och dokumenterade händelser, som:

• jag gör ett normalitetstest. (Jag är 2 % normal – mycket nöjd!)

• jag får veta vilken Heroes-karaktär jag är. (Jag är Mohinder Suresh – inte helt nöjd. Jag vill ju vara Hiro!)

• jag får veta att jag är ond. (Kanske därför jag inte blev Hiro? - dock relativt nöjd.)

• jag utövar avancerad facebook-stalking (Mindre smickrande för min självbild... - missnöjd.)

• jag klickar på min vibrerande hamster 4 gånger i hopp om att det ska reducera skamkänslorna. (Det fungerar inte - djupt missnöjd!)

Frågorna jag ännu inte lyckat besvara genom facebook är huruvida ettor och nollor behöver sova samt ifall ettor och nollor verkligen behöver skriva salstentor? Kanske kan mina kunskaper istället manifesteras genom ännu ett facebooktest?

See you all on the internet...