Anova

Om jag får ett barn som jag hatar så ska jag döpa henne till Anova.
/statistiktenta på fredag

Dagen då facebook tog över mitt liv

En dag vaknade jag.

Sedan loggade jag in på facebook.
14 timmar senare finner jag mig upplöst i ettor och nollor, hjälplöst stirrandes ut på min lägenhet inifrån min dataskärm. Vad hände egentligen därimellan?

När jag anstränger mig får kan jag sammanfoga glimtar av skeenden, varav vissa ändå måste ha utförts analogt. Däribland:

• jag t-spritar marsvinsburen och upplever en inre, svårförklarad, tillfredsställelse.

• jag får en integritetskris då en Friskis&Svettisinstruktör vickar våldsamt på höfterna, lätt i otakt, och ler hysteriskt mot mig samtidigt som hon tjoar i falsett.

• jag bakar en kaka till bättre behövande av allt jag hittar hemma.

• jag förklarar för min far att jag är mycket glad över att han byggt en extern hårddisk åt mig, men att den ibland oroar mig när den kryper upp i sängen och är varm och vibrerande och jag misstar den för ett djur.

• jag dunkar huvudet i statistikboken.

• jag argumenterar med ett marsvin om vad som är okej sex (att tugga på tidningspapper och titta uttryckslöst framför sig betyder inte ja till sex så, dumma marsvin, sluta försöka pippa din kompis - han är inte sugen!) utan framgång.

Men detta är bara ovidkommande detaljer i mitt nya facebookliv. En god vän till mig sa en gång att facebook för alltid förstört människans syn på sunda förhållanden då en god relation numera bestäms av hur många får man kastat på varandra (någorlunda fritt citerat). Jag förstår inte vad han menar. För mig är det helt klart att goda relationer baseras på hur många procent man matchar i ondsketestet, attraktionstestet samt om ens filmsmaker är kompatibla. Det är som en naturlig utveckling av de hinduiska giftermålshoroskopen. Hemskt praktiskt, inga föräldrar inblandade.

Den första facebookdagen i mitt nya liv har bestått av tydliga och dokumenterade händelser, som:

• jag gör ett normalitetstest. (Jag är 2 % normal – mycket nöjd!)

• jag får veta vilken Heroes-karaktär jag är. (Jag är Mohinder Suresh – inte helt nöjd. Jag vill ju vara Hiro!)

• jag får veta att jag är ond. (Kanske därför jag inte blev Hiro? - dock relativt nöjd.)

• jag utövar avancerad facebook-stalking (Mindre smickrande för min självbild... - missnöjd.)

• jag klickar på min vibrerande hamster 4 gånger i hopp om att det ska reducera skamkänslorna. (Det fungerar inte - djupt missnöjd!)

Frågorna jag ännu inte lyckat besvara genom facebook är huruvida ettor och nollor behöver sova samt ifall ettor och nollor verkligen behöver skriva salstentor? Kanske kan mina kunskaper istället manifesteras genom ännu ett facebooktest?

See you all on the internet...

10:47

*****************Tankar i natten*****************

Mitt hemtentaskrivande känns lite som ett slagfält och jag är långt ifrån säker på att jag går därifrån som segrare. Men med perspektivet att det som inte dödar en gör en starkare, och att smärta bara är vekhet som lämnar själen så har jag allt att vinna. Jag kallar det pseudopositivt tänkande.

Jag har även kommit fram till att masochism kan fungera som en överlevningsstrategi: Hellre plågas och njuta av det än att plågas och bara lida av det.

Over and out

Min hemtenta är torrare än din mammas underbyxor...

Jag vet inte exakt vad det är som gör det så roligt och levande att diskutera saker och så fullständigt oengagerande att försöka skriva ungefär samma saker i en hemtenta. Det finns i alla fall för många regler för hur det ska se ut och i vilken ordning det ska stå, och framförallt så blinkar alla "Big NONOs" runtomkring mig i discostil. Något är fel i processen. Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på min barndom då jag till min arma lärares förtvivlan ägnade en hel termins fri skrivnings-lektioner till att skriva: siffror. Från 1 till säkert 10 000. Prydligt och i nummerordning. Eller på mitt slutarbete i 9:an som bestod av månaders inläsning men som lämnades in som en snygg framsida - och 30 blanka blad.

Ja, kreativiteten är det då inget fel på. Men hur ska jag kunna kanalisera in den i denna totala vetenskapsöken?

När den som älskar dig slår dig...

... eller när den som hatar dig gör det.

Det finns en föreställning om att det bara skulle vara män som tar till sparkar och andra medel för att kontrollera den de är ihop med. Den föreställningen är inte sann, kvinnor slår också.

I den bästa av världar skulle du aldrig behöva vara med om det här.

RFSL:s brottsofferjour för HBT-personer

Har du utsatts för kränkningar, våld, hot, trakasserier eller hatbrott? RFSL:s brottsofferjour för HBT-personer finns för att stödja dig.
Ring +46 – 20 -34 13 16 eller skriv till boj@rfsl.se.

Hedersrelaterat våld

RFSL Rådgivningen Skåne driver ett projekt som ger information, kunskap och stöd till dig som är ung homo- eller bisexuell och är utsatt för hedersrelaterat våld på grund av sexuell läggning.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

För kvinnor som blir misshandlade av män.

Någonstans dit män, som blir misshandlade av kvinnor, kan vända sig har jag inte hittat. Tipsa gärna om du vet..

Nu gifter jag mig igen

Och jag gör det mindre frivilligt. Tanken är att det sociala ska hållas på ett minimum så att jag åtminstone rent praktiskt tid att göra både omtentan samt läsa in det nya på samma gång.
Skulle börjat idag... jag har en sån fin studieplanering. Fast... Ja, men jag har tränat, umgåtts, gjort presenter, sorterat gigantiska högar av papper, kollat studieresultat, städat, klappat marsvinen, tvättat, hört av mig, lagat lunchlådor. Jag måste därför förklara denna dag som en Effektiv Dag, även om den aningen missade målet. Gårdagskvällen var ett angenämt sammelsurium av vin, massage och dragspel. Jag antar att min studiedisciplin skulle kunna bli bättre om jag hade färre vänner att vara med. Fast det tänker jag inte testa.
Mer än periodvis.

Så ungefär 10 dagar framåt, kära anhöriga: Antingen kommer ni inte höra av mig alls eller så kommer ni bli överösta av existensiella mail. Jag blir lätt så sentimental när jag försöker ägna mig åt självstudier.