Spela en dag

Går igenom min dag med ett dragspel.
Låtlista:

Handledningsmötet

Jag krymper

Se mitt geni

"sekretessbelagd titel"

Det läcker och det får man inte

Vilken är den bästa metoden?

Kuken!, jävla grannar - sänk ljudet! Jag spelar!

Ångest som kommunikatör

Ja, jag vet att det är ett tankefel. Inte kan man lägga samma kommunikativa krav på sin ångest som på en annan människa. Men ändå, det slog mig,… den här tanken om att det trots allt finns någonting bra med att ha ångest - att den fungerar som ett alarm, något som bara vill säga dig att ”här är någonting som är viktigt för dig - ta reda på vad!”. Ångesten har bara ett så… oproportionerligt sätt att prata om saker på.


Ungefär såhär: Säg till exempel att du är glutenallergiker, och så kommer jag, som inte vet om det, och försöker bjuda dig på en bulle. Och istället för att säga: ”Nej tack, jag är allergisk mot vete.” så skriker du ”Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!!!!” och ger mig en smäll på käften. Visst skulle jag förstå att någonting var fel, men jag skulle nog snarare bli rädd för att få stryk igen och undvika allt som skulle kunna ha fått dig att reagera så, och därmed missa hela poängen – att du helt enkelt inte vill ha en bulle.

Marsvinsterapi

Att ligga i sängen med ett marsvin på magen och berätta om hur dagen har varit, och vad som snurrar runt i huvudet när man kommer hem från en lång skoldag, slår rätt mycket. Ett marsvin lyssnar, men bryr sig inte så mycket. Det är varmt och mjukt och är intresserat så länge man klappar det. Det kräver i övrigt inte att man ska engagera sig i hans problem eller vill tala ut om vår relation. Marsvinsterapin har också en naturlig tidsgräns, börjar du älta allt för länge så kissar det på dig. Om du, som jag och sambon, har två stycken, så kan du dock få till en dubbelsession.

Variationer

Ett konstruktivt förslag(?) efter än fler lektioner och mer litteratur om Normala vs. Abnorma, Extrema eller Avvikande människor, uppväxtvillkor, beteenden och vidare i all evighet, amen:

Om det ändå är uttalat att Nej, alla i hela världen är SÅKLART inte likadana - varför inte använda sig av den insikten konsekvent? Varför kallar vi det helt enkelt inte för variationer? En folkgrupp, en kursgrupp eller en grupps måenden omfattar alltid ett spektrum av olika varianter. Varför är till exempel någon som har ett funktionshinder avvikande? I en mänsklighet finns alla former av kroppar och sätt att tänka och bete sig på. Varför klassar vi bara ett fåtal av dem som normala när vi lika gärna skulle kunna se det som att det normala är att människor är olika och sedan fokusera på att göra samhällen och kulturer som inte bara är anpassade till ett fåtal? Det är väl egentligen inte ett ben eller en kromosom mer eller mindre som gör människor funktionshindrade utan hindret ligger i samhällenas och kulturernas ovilja, eller oförmåga, till att anpassa sig till de människor som faktiskt är en del av dem...

Är du avvikande, lille vän?

.

Månadens ord som det numera är skottpengar på:

N-O-R-M-A-L

Ofta använt för att sortera ut vad som är viktigt och vad som inte är det: "Men hur många är det egentligen som tänker och gör så? Är det inte bättre att vi lär oss om det som (vi tror att) de flesta gör och lämnar extremfallen till några små, obskyra intressegrupper (och om vi sedan struntar i att lyssna på)?
Men särskilt obehagligt blir det när det används med undermeningen "Ja, nu ska alla vi normaaala och lagom altruistiska samhällsmedborgare i detta klassrum lära oss att stoppa in alla avvikare i fack så att vi kan hjälpa de stackars, stackars människorna".

Att tro på att det finns någonting, eller för den delen någon, som är absolut normal är lite som att tro på tomten. Fast en ganska trångsynt, korkad och emellanåt fördömande tomte.

Äntligen Gud

Nu har jag också funnit Gud.
Hon är trevlig, om än aningen disträ, och hon frågade vad jag hade för färg på ögonen.
Jag känner mig förundrad och upplyst. Det är alltså här hon har varit hela tiden.

Tack till Tove, vars blogginlägg hjälpte mig finna den sanna vägen.

Kredit

... till kär David som fotat mig och ögonen utanför Kurs och tidningsbiblioteket.