Variationer

Ett konstruktivt förslag(?) efter än fler lektioner och mer litteratur om Normala vs. Abnorma, Extrema eller Avvikande människor, uppväxtvillkor, beteenden och vidare i all evighet, amen:

Om det ändå är uttalat att Nej, alla i hela världen är SÅKLART inte likadana - varför inte använda sig av den insikten konsekvent? Varför kallar vi det helt enkelt inte för variationer? En folkgrupp, en kursgrupp eller en grupps måenden omfattar alltid ett spektrum av olika varianter. Varför är till exempel någon som har ett funktionshinder avvikande? I en mänsklighet finns alla former av kroppar och sätt att tänka och bete sig på. Varför klassar vi bara ett fåtal av dem som normala när vi lika gärna skulle kunna se det som att det normala är att människor är olika och sedan fokusera på att göra samhällen och kulturer som inte bara är anpassade till ett fåtal? Det är väl egentligen inte ett ben eller en kromosom mer eller mindre som gör människor funktionshindrade utan hindret ligger i samhällenas och kulturernas ovilja, eller oförmåga, till att anpassa sig till de människor som faktiskt är en del av dem...

Är du avvikande, lille vän?

.

Månadens ord som det numera är skottpengar på:

N-O-R-M-A-L

Ofta använt för att sortera ut vad som är viktigt och vad som inte är det: "Men hur många är det egentligen som tänker och gör så? Är det inte bättre att vi lär oss om det som (vi tror att) de flesta gör och lämnar extremfallen till några små, obskyra intressegrupper (och om vi sedan struntar i att lyssna på)?
Men särskilt obehagligt blir det när det används med undermeningen "Ja, nu ska alla vi normaaala och lagom altruistiska samhällsmedborgare i detta klassrum lära oss att stoppa in alla avvikare i fack så att vi kan hjälpa de stackars, stackars människorna".

Att tro på att det finns någonting, eller för den delen någon, som är absolut normal är lite som att tro på tomten. Fast en ganska trångsynt, korkad och emellanåt fördömande tomte.

Äntligen Gud

Nu har jag också funnit Gud.
Hon är trevlig, om än aningen disträ, och hon frågade vad jag hade för färg på ögonen.
Jag känner mig förundrad och upplyst. Det är alltså här hon har varit hela tiden.

Tack till Tove, vars blogginlägg hjälpte mig finna den sanna vägen.

Kredit

... till kär David som fotat mig och ögonen utanför Kurs och tidningsbiblioteket.

Hur du fångar din drömkvinna

*

*

*

...dina ögon äro...

*

*

*

*

*

*

...bra mycket mindre än dina bröst.

*

*

*

Bli min musa

Jag letar efter ny musik, till mig och mitt dragspel. Helst sånt som låter särskilt bra på just dragspel och inte bara blir bröt av alltsammans. Har Du någon låt att dela med dig - egenskriven eller någon annans? Gärna med noter, ljudfil eller ackord. Eller om du vill sjunga den för mig så tar jag ut den, jag har blivit rätt händig på sånt med åren.

Mollackord och tretakt gör mig svag i knäna och jag har en dragning åt det bitterljuva och det storslaget pampiga. För att Du ska få en idé om vad jag tycker om så spelar jag just nu, bland annat:

Folkmusik: Gunnfjauns kapell (Volund och några till som jag lyckats ta ut), nånting om en björk och natt i moskva av Jan Johansson
Visor: Typ allt av Maud Lindström (- om och om igen i mitt hjärta!), ett par visor av Allan Edvall (fast bara halvimponerad av texterna - finns det någon som har skrivit om dem?), tidig Lars Winnerbäck (innan han blev tråkig gubbrockare med skäggstubb)
Balkan: Ett par låtar från filmen "Zigenarnas tid" av Goran Bregovic (antar jag).
Övrigt: Kalinka, Boeves psalm, en mollvals som heter Emma (jag vet inte mer om den än att det på noterna står ungefär "som det hörs på namnet, så är den från Finland"), Sunrise, Sunset från Fiddler on the Roof.

Jag hade en tes om att allt går att spela på dragsspel, som jag nu lyckats motbevisa. Eller - går går det, men inte fan låter det snyggt. T ex: pop, ace of base, 3-stämmiga kör-arr, mycket jazz.

Särskilt lockande för är om någon har ackord till soundtracket till Amelie från Montmartre. Och kanske en finsk tango...
Eller om någon har en gammal gitarr att låna ut, eller ett elpiano. Eller sälja, om några månader när jag kanske har pengar.

Dina förslag är SÅ välkomna och tack och allt redan nu!

Jag tror jag är kär

... i en underbar fjollhund. Tillsammans är vi ute och går, slåss om leksaker och lyssnar på tysk julmusik. Tänk om alla relationer vore så okomplicerade. Hur kan man inte älska någon som hoppar 1 meter upp i luften när hon ser en, eller slickar en i handen och lägger sig i ens knä när man är ledsen?

She's my bitch in the heart, so to speak.

(Fast det är lite äckligt när hon tuggar på mina öronproppar)